Pater Faltas: Antalet barn som dödas i Gaza är svindlande
Roberto Cetera - Vatikanstaten
Det återupptagna kriget i Gaza kännetecknas i dessa timmar av det stora antalet minderåriga som dödas. Vi frågade främste beskyddaren av kristna platser i Heliga landet, den franciskanske custos och kyrkoherden i det Heliga landet, fader Ibrahim Faltas, som har varit engagerad i att stödja och ge skydd åt barnen i Gaza sedan krigets början, om detta.
Fader Ibrahim, i inget annat krig har en så hög andel barn dödats. Finns det någon förklaring?
Till stor del tror jag att det beror på att familjerna i Gaza är stora och att befolkningen i Gaza är mycket ung. Men även om det är svårt för mig att förstå varför, känner jag väl till smärtan hos föräldrar i Gaza som har förlorat ett barn och många gånger mer än ett. Att döda oskyldiga och klanderfria barn, som inte kan göra någon skada, är en fläck som mänskligheten inte kommer att kunna radera från sin historia. Antalet små barn som dödats i Gaza är svindlande, och det orsakar enorm smärta att tänka på de skador som så många av dem kommer att bära på sina kroppar, hjärtan och sinnen under resten av sina liv. Det talas mindre i era medier om de ökade sammandrabbningarna på Västbanken, där antalet döda, skadade och arresterade har ökat. Bland de döda och sårade finns det många barn även i denna del av Palestina.
Siffrorna som presenteras av det palestinska hälsoministeriet är imponerande: sedan krigets början har 15 613 barn dödats och 33 900 skadats. Av de minderåriga har 876 spädbarn dödats och 4 110 barn under fem år. Det finns inga uppgifter om antalet föräldralösa barn och minderåriga. Har du någon information om detta? Hur många antas vara föräldralösa? Och vem tar hand om dem nu?
Uppskattningsvis rör det sig om 20 000 barn som har blivit föräldralösa. Siffrorna är höga och kan tyvärr stiga eftersom man inte vet hur många kroppar som ligger begravda i rasmassorna. Det berättas för mig att äldre barn ofta tar hand om yngre syskon genom att ta på sig en vuxens ansvar. Det dramatiska med det här kriget är framför allt omöjligheten att kunna hjälpa till, för förutom att det inte går att få humanitär hjälp har bara ett fåtal frivilliga tagit sig in i Gaza, och det under en kort tid. Det är mycket sorgligt att vara hjälplös och maktlös bara några kilometer bort.
Förra våren organiserade ni tillsammans med den italienska regeringen mottagandet av över 200 skadade eller sjuka barn från Gaza på italienska sjukhus och ni lyckades få ut dem ur Egypten. Tror du att liknande operationer kan upprepas?
Sedan slutet av januari 2024 har många italienska sjukhus tagit emot mer än 200 barn. Även under de senaste veckorna har fler barn från Gaza anlänt till Italien via Egypten, tack vare vapenvilan. I november 2023, efter en morgonaudiens med den Helige fadern, träffade jag vänföreningen Bambino Gesù, och tack vare medlemmarnas vilja först och främst om fäder och mödrar, men även som läkare och administratörer, uppstod möjligheten att hjälpa de små barnen i Gaza. Den italienska regeringen aktiverade alla tänkbara diplomatiska kanaler för att uppnå målet. Och jag kommer aldrig att tröttna på att tacka det italienska folket för dess generositet. Jag vet att andra europeiska länder har tagit emot sjuka barn från Gaza och jag hoppas att fler kommer att göra det. Listan över barn som behöver behandling är mycket lång, men det är inte lätt att få ut dem. Vapenvilan och kanske slutet på kriget kan rädda livet på barn som redan är så ärrade och drabbade.
Du har personligen övervakat många av dessa barn. Finns det några som har gjort särskilt intryck på dig och som du skulle vilja minnas? Några särskilt känsliga berättelser?
Tillsammans med Italiens utrikesminister Antonio Tajani tog jag emot de flesta av de barn som anlände till Italien. Vi hade möjlighet att prata om barnen medan vi väntade på dem på flygplatserna, men efter att ha välkomnat dem och hört deras smärtsamma berättelser från deras föräldrar och vårdare hade vi inte fler ord att kommentera det vi hade sett och hört. Jag fick sedan möjlighet att besöka dem igen på de italienska sjukhusen och följa deras framsteg. Jag träffade ett barn som hade anlänt med mycket allvarliga benskador, jag såg honom börja gå igen efter en komplicerad operation. En liten flicka med cancer mår mycket bättre nu, men när hon kom hit hade läkarna berättat för mig hur allvarligt det var. Barnen i Gaza har fått vård och kärlek i Italien: några av dem kan redan tala italienska, och när de ringer mig på telefon känner jag äntligen deras lugn, tack och lov!
Under de senaste åren har ni främjat ett mycket viktigt initiativ för adoptioner av föräldralösa eller övergivna palestinska barn i Italien. Främst i San Marino-området, men även i Umbrien. Några av dem är i dag unga män och kvinnor. Minns ni någon av dem? Tror du att en liknande stor operation skulle kunna sättas igång för barnen i Gaza? Har ni redan tagit initiativ till sådana kontakter i Italien?
I San Marino mindes vi nyligen de första tjugofem åren av ”Smile Project”, ett projekt som var starkt önskat av monsignore Pietro Sambi, dåvarande apostolisk delegat i Jerusalem, ett minne som jag bär med mig med tillgivenhet. Det tidiga 2000-talet var år av allvarliga konflikter och spänningar i det Heliga landet och med honom lyckades vi skapa en bro av konkret solidaritet: många barn från Betlehem adopterades av föräldrar från San Marino. Jag träffade dem ofta under de åren och såg dem lugna och älskade. Efter det var det inte längre möjligt i San Marino. Inte ens i Italien är det lätt att genomföra internationella adoptioner. Det finns ett stort behov av att välkomna föräldralösa barn till familjer som kan ge dem kärlek och en framtid. Jag skulle vilja kunna hjälpa och sammanföra barn utan föräldrar och villiga fäder och mödrar för att bilda trevliga familjer med respekt för lagen och skyddet av minderåriga, men hittills har det inte funnits någon sådan möjlighet. Låt oss hoppas och be!
När det gäller barn har du träffat påven Franciskus vid flera tillfällen. Vad föreslog påven för dig i detta avseende?
Jag träffade den Helige Fadern den 3 februari förra året, tio dagar innan han lades in på Gemelli-sjukhuset. Påven Franciskus hade samlat många personligheter och institutioner från hela världen till ett toppmöte om barn med en mycket betydelsefull titel: ”Låt oss älska och skydda dem”. Efter toppmötet träffade den Helige fadern de barn som kommit till Italien från krigszoner. Barnen från Gaza berättade för mig att de mötte en kärleksfull farfar som såg på dem med snäll blick. Under påven Franciskus tolv åriga pontifikat har jag träffat honom många gånger och på senare tid har jag ofta haft tillfälle att tala med honom. Varje gång har han frågat mig om situationen i det Heliga landet, om folkets liv och särskilt om de små. Den helige fadern bryr sig mycket om kommande generationer, hans intresse för barns uppväxt och utveckling förmedlar han med en beskyddande, vaksam och rättvis fars blick. Påve Franciskus har alltid uppmuntrat mig att delta i projekt som gynnar barn, särskilt när det gäller fredsutbildning.
Sedan kriget återupptogs förra tisdagen är dödstalen bland barn enormt höga. Bara under den första natten 130. Vilka nyheter får ni från Gaza?
Tyvärr har antalet redan ökat och om vapnen inte stoppas är det en siffra som kommer att stiga ytterligare. Jag får nyheter från Gaza som inte är särskilt lugnande. Återupptagandet av kriget har varit mycket våldsamt och plötsligt. Detta är en viktig tid i det Heliga landet: för muslimerna är det fastemånaden Ramadan, för de kristna är det den kraftfulla fastetiden. Detta är tider då man respekterar varandras ritualer, liturgier och traditioner. Nyheterna om död och förstörelse känns ännu mer hjärtskärande denna tid, och oskyldigas död är alltid djupt smärtsam.
Det finns en känsla av stor medkänsla för dessa barns öde. Vad kan vi göra här i Europa för att stödja det värdefulla arbete som ni, och andra som ni i Palestina, utför?
Världen känner medkänsla och ömhet för barn, känner ett ansvar för att säkra deras rättigheter, deras framtid, deras livsviktiga behov. Det är mycket slående att denna känsla inte delas av dem som orsakar barns död och lidande. Jag är kyrkoherde i Heliga landets kustodie, som i mer än 800 år har bevakat de heliga platserna och de levande stenar som bebor dem. Kustodiet tillhandahåller arbete, utbildning, bostäder och stöd för så många behov. Under de senaste åren har vi ställts inför större svårigheter på grund av kriget, de ständiga spänningarna och pandemin. Vårt arbete stöds av försynen och välgörare som hjälper oss att stå till tjänst för barnen och det Heliga landet. Jag hoppas att långfredagens kollekt till förmån för det Heliga landet i år kommer att vara ännu mer generös än tidigare. Framför allt litar vi på allas våra böner om att fredens dyrbara gåva snart skall nå världens barn. Må det heliga barnet från Betlehem skydda barnen, stödja dem och vakta deras leenden!
