Gaza. Kyrkoherden: Påven har ringt. Vi fortsätter att arbeta för fred och rättvisa

Antonella Palermo - Vatikanstaten

Från Gaza ett vittnesbörd från kyrkoherden i den Heliga Familjens församling, fader Gabriel Romanelli, som berättar om påven Franciskus närhet till det av kriget utmattade folket. För ett par dagar sedan, rapporterar han, ringde påven igen från Casa Santa Marta där han nu vilar upp sig: "Påven ringde för att höra hur det är med oss och hur folket mår". Barnen jublade och hela församlingen är tacksam för denna ytterligare kärleksfulla gest.

Tack till påven för hans närhet

"Församlingsmedlemmarna blev så glada över att höra att han ringde. Vi stod vid dörren till församlingshemmet, inne på gårdsplanen, när han ringde och barnen och ungdomarna började ropa Leve påven på arabiska och italienska", berättar fader Gabriel. "Påven gav sin välsignelse och bad en bön. Det var ett kort men mycket hjärtligt telefonsamtal - mycket uppskattat. Vi sa till honom att vi var mycket glada över att se honom i söndags vid sändningen från Angelus I Rom och återigen få ta del av hans vädjan om fred. Situationen är verkligen fruktansvärd på hela Gazaremsan”, fortsätter fader Gabriel, ”så vi uppskattar verkligen påvens närhet, böner och omtanke om alla. Vi tackade honom."

Låt kriget ta slut, för allas bästa

Kyrkoherden bekräftader att de förhållanden som befolkningen på Gazaremsan lever under är ”ofattbara”, precis som påven uttryckte det i sin text som publicerades inför Angelus söndagen den 6 april, och han vädjar om att bönen inte får upphöra: ”Be ofta om fredens gåva och arbeta för fred. Övertyga alla, alla nationernas ledare, om att fred är möjlig. Så länge denna väpnade konflikt fortsätter kommer i princip inget problem att lösas. Det är snarare tvärtom." Han är övertygad om att det är nödvändigt "att vinna gehör för att detta krig skall ta slut på alla de villkor som är av intresse för folket, denna del av det palestinska folket, men för allas bästa - palestiniernas och israelernas. Be och arbeta för fred och rättvisa. Detta krig måste stoppas så snart som möjligt. Här bor över två miljoner personer!"

"Vi sitter i en bur

Fader Gabriel förklarar att den kristna församlingen, ”med Guds hjälp och en ständig hjälp från det latinska patriarkatet i Jerusalem”, mår bra, även om dessa ord inte betyder mycket i ett sammanhang som detta. "Tillsammans med våra 500 flyktingar och muslimska grannar i stadsdelen Zeitoun, klarar vi oss bra för tillfället trots att allt börjar bli en bristvara. I andra stadsdelar råder det brist på allt, mat, vatten - och det var kris redan innan detta ett och ett halvt år av krig. Behovet av mat, vatten och mediciner är mycket akut på hela remsan." Han återger bilden av spöklika områden och hur man mitt i förstörelsen försöker hjälpa till: ”Gaza är ett fängelse, det har blivit en bur, en stor bur. Vi gör gott mot folket, så mycket vi kan, mot de hundratals flyktingarna, mot de tusentals muslimska civila familjerna runt omkring oss. Vi hjälper alla, kristna och icke-kristna, vi försöker verkligen vittna om fred för alla."

”Låt oss hoppas på dem som verkligen vill ha fred”

Det är en sann fastetid, ett tungt kors, som folket i Gaza upplever och som de försöker att inte ge upp. "Ja, men vi räknar med hjälp från Herren, från personer med god vilja som verkligen vill ha fred". Uppmaningen är än en gång att be för fred och arbeta för fred och rättvisa. ”Övertyga alla om att det här kriget måste få ett slut. Det är det första nödvändiga steget. Och sedan att ge hopp om att de kan fortsätta att leva på Gazaremsan utan att fördrivas", säger kyrkoherden, som berättar att man vid det här laget inte ens vet hur många som bor på Gazaremsan. "Det talas fortfarande om 2,3 miljoner personer. I Gaza City före kriget var vi en miljon hundra tusen i norr, sedan under kriget var det 400 000 kvar, när de började vapenvilan beräknas det att minst 300 000 personer tog sig från söder till norr, nu vet vi inte ...”

Personer kan inte flyttas som föremål

När det gäller hypotesen att Gaza skulle kunna förvandlas till en turiststrand genom att avlägsna den bofasta befolkningen, om än utmattad, svarar Fr Romanelli kortfattat: ”Vi måste respektera varje människas rätt, oavsett medborgarskap, religion eller situation. Det palestinska folket i denna del av det Heliga landet utgörs av 2,3 miljoner personer, de är människor! En av de mänskliga rättigheterna”, fortsätter han, ”som är allmänt erkänd är rätten att få ha sitt eget land. Rättigheterna gäller personer, de är inte föremål. Man kan inte fördriva personer och beröva dem deras rättigheter, först och främst rätten till liv och sedan rätten att bo i sitt eget land och att få vård och egendom, med sina nära och kära och sin affärsverksamhet. Sann fred måste byggas på rättvisa och inte på orättvisa."