Kan bli världens första samiska kartusianermunk
I en artikel på Katolsk.no , skriven av Ragnhild Helena Aadland Høen läser vi om samen Isak Ailu Pulk Eira och hans resa från renskötsel i Norge till livet som katrusianmunk i England:
Ragnhild Helena Aadland Høen
På Sankt Josefs högtid, den 19 mars 2025, upptogs Isak Ailu Pulk Eira som novis i kartusianorden i St Hugh's Charterhouse i Parkminster, England. I samband med detta fick han också sitt nya ordensnamn: Dom Irenaeus Eira.
”Jag står som en tiggare inför Guds barmhärtighet och ber att han skall bota alla mina själssjukdomar och uppfylla alla mina önskningar med sin frikostighet”, sade ordensstiftaren Sankt Bruno. Det är en bön som Isak Eira känner starkt igen sig i.
Från renskötsel till klostrets port
Isak föddes i Tromsö år 2000 av samiska föräldrar och växte upp i Kautokeino där familjen ägnade sig åt renskötsel. Under hela sin uppväxt deltog han aktivt i renskötseln vid sidan av sin skolgång. Under sin militärtjänstgöring 2020 började han uppriktigt söka Gud. Rosenkransen blev en inkörsport till den katolska tron och i juni 2021 upptogs han i den katolska kyrkan.
I en intervju med katolsk.no 2022 berättade han att han aldrig hade träffat någon katolik innan han bestämde sig för att konvertera: ”Jag kände mig dragen till den katolska kyrkan. Den är gammal, har uthärdat mycket och har bevisat sin ståndaktighet.”
Under en kort prövotid hos cistercienserna på Munkeby kloster i Trøndelag läste han Hans Fredrik Dahls bok Kartusianerna: Texter från min bror Dom Filip - och det blev vändpunkten. Han deltog senare i en två månader lång retreat på Parkminster, varefter han antogs som kandidat.
- Han åkte sedan tillbaka till Norge för att ordna upp alla sina världsliga angelägenheter med förhoppningen att snabbt kunna återvända. Det fanns dock ett hinder - han måste befrias från all framtida militärtjänstgöring. Han ansökte hos de militära myndigheterna, men de svarade med sex månaders fördröjning. Så vi bestämde oss för att ta emot Isak utan att vänta på svar från den norska armén och satte all vår tillit till Guds försyn. Slutligen, efter sex månader, svarade de positivt, säger novismästaren fader David, till katolsk.no.
Den 4 oktober 2024 - på minnesdagen för den helige Franciskus av Assisi - återvände Isak till Parkminster för gott.
Den strängaste orden i kyrkan
Kartusianorden anses vara den strängaste av alla religiösa familjer i den katolska kyrkan. Den grundades av Sankt Bruno av Köln, år 1084 och kombinerar eremit- och klosterlivet på ett unikt sätt: ”en gemenskap av eremiter”. I modern tid blev orden känd genom den tre timmar långa dokumentären Into Great Silence.
Novitiatet som Isak nu har gått in i varar i två år, följt av fem år under tidsbundna löften, innan eviga löften kan avläggas.
”Det tar tid att växa i mognad, att nå fram till den ohämmade friheten att ge sig själv, att älska som man blir älskad. Detta sker lite i taget, när vi lär oss att lyssna till Anden, att låta hans ljus och kärlek tränga in i våra hjärtan och försona oss med Gud, med oss själva och med vår nästa”, skriver klostret på sin hemsida.
I kartusianordens stadgar (10.1) står följande:
”Död för synd och genom dopet vigd till Gud, är munken genom sina ordenslöften ännu mer fullständigt hängiven åt Fadern och befriad från världen; han kommer hädanefter att kunna sträva mer direkt mot fullkomlig kärlek. Den fasta och stabila pakt som binder honom till Herren gör honom delaktig i mysteriet med den oupplösliga föreningen mellan Kristus och kyrkan; inför världen vittnar han om det nya liv som vunnits för oss genom Kristi återlösning.”
Om Dom Irenaeus stannar kvar och gör sin högtidliga bekännelse som kartusianmunk blir han den första samiska munken i ordens 940-åriga historia.
Ett dolt liv i tystnad och bön
St Hugh's Charterhouse grundades 1873 och är idag det enda kartusianklostret i Storbritannien. Det ligger i Parkminster i södra England och är hem för nästan 20 munkar från hela världen - bland annat Frankrike, Indien, Polen, Sydafrika, Vietnam, Japan och nu: Kautokeino i Norge.
Varje munk bor ensam i ett eremitage - en så kallad cell - med egen trädgård och verkstad, och tillbringar nästan hela dagen där med bön, arbete, läsning och tystnad. De samlas endast för tidegärden Matins och Laudes (morgonbön), mässa och Vesper (aftonbön) - alla firas med gregoriansk sång, utan konstgjorda instrument, endast med mänskliga röster.
”Tystnaden är den luft som den ensamme andas”, skriver orden själv. I denna tystnad formas munken till ett kärl för världens frälsning - ett bönens vittne som frambär hela världen inför Gud.
Ett liv för Gud allena
”Min relation till Kristus är det viktigaste i mitt liv. Tron är ankaret”, sa Isak i intervjun 2022. Han beskrev tron som en kraft som ger livet mening och kallade kyrkan för ”otroligt viktig i mitt liv”.
Nu följer han kallelsen in i kyrkans mest fördolda och radikala sätt att leva. Vägen dit är lång och krävande, men som det står i ordensstadgarna:
”När munken är etablerad på denna klippa finns det inget slut på hans glädje - glädjen över att vara ett Guds barn, att dela Kristi sonskap och hans ömhet och medkänsla för hela skapelsen.”
