Påven: Guds kärlek är villkorslös. Att ge till andra gör hjärtat fritt

Vatican News

Heliga stolens pressrum har publicerat påven Franciskus katekes inför den allmänna audiensen som skulle ha hållits idag, den 9 april, men som ställdes in på grund av påvens konvalescens i Casa Santa Marta efter att ha vårdats på Gemelli-sjukhuset i över en månad. Nedan följer texten i svensk översättning, som handlar om Jesu möte med mannen som ägde mycket, som ställer frågan om vad han ska göra för att vinna evigt liv. Påven betonar att ”Jesu kärlek är villkorslös - raka motsatsen till förtjänstens logik”. Detta är den fjärde katekesen för Jubelåret på temat "Jesus Kristus vårt hopp", om "Jesu liv. Möten”.

Katekeser - Jubelåret 2025. Jesus Kristus vårt hopp. II. Jesu liv. Mötena. 4. Den rike mannen. Jesus fäste sin blick på honom (Mk 10:21)

Kära bröder och systrar, idag ska vi uppehålla oss vid ett annat av de möten med Jesus som evangelierna berättar om. Den här gången har dock den person som Jesus möter inget namn. Evangelisten Markus presenterar honom helt enkelt som ”en man” (10:17). Det är en man som har hållit buden sedan han var ung, men som trots detta ännu inte har funnit meningen med sitt liv. Han söker efter den. Kanske har han inte bestämt sig helt och hållet, trots att han framstår som en hängiven person. Bortom de saker vi gör - uppoffringar eller framgångar - är det som verkligen räknas för att vara lyckliga, det vi bär i våra hjärtan. Om ett fartyg ska kasta loss och lämna hamnen för att segla på öppet hav, kan det mycket väl vara ett underbart fartyg med en exceptionell besättning, men om det inte drar upp ballasten och ankrarna som håller det nere, kommer det aldrig att komma iväg. Den här mannen byggde sig ett lyxfartyg, men han stannade i hamnen!

Då Jesus skulle fortsätta sin vandring springer den här mannen fram till honom, knäböjer inför honom och frågar: ”Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” (vers 17). Notera verben: ”vad skall jag göra för att vinna evigt liv”. Eftersom lagens efterlevnad inte ger honom den lycka och trygghet som det innebär att vara frälst, vänder han sig till mästaren Jesus. Det som är slående är att den här mannen inte känner till ordet ”villkorslöshet”! Allt tycks vara förtjänat. Allt är en plikt. Det eviga livet är för honom ett arv, något som erhålls med rätt, genom ett noggrant iakttagande av åtaganden. Men vilket utrymme kan kärleken få i ett liv som levts på det här sättet, låt vara med goda avsikter?

Som alltid går Jesus bortom det yttre. Medan den här mannen lägger fram sin fina meritförteckning för Jesus, går Jesus längre och tittar inåt. Det verb som Markus använder är mycket betydelsefullt: ”såg på honom” (v. 21). Det är just för att Jesus ser in i var och en av oss som han älskar oss som vi verkligen är. Vad såg han då i denna person? Vad ser Jesus när han ser på oss och älskar oss, trots våra distraktioner och synder? Han ser vår bräcklighet, men också vår önskan att bli älskade precis som vi är.

"Jesus såg på honom med kärlek", säger evangeliet (vers 21). Jesus älskar den här mannen innan han ens har erbjudit honom att följa Honom. Han älskar honom precis som han är. Jesu kärlek är villkorslös: raka motsatsen till den förtjänstlogik som drabbade denna person. Vi är sant lyckliga när vi inser att vi är älskade på detta sätt, villkorslöst, av nåd. Och detta gäller också i relationerna mellan oss: så länge vi försöker köpa kärlek eller tigga om tillgivenhet, kommer dessa relationer aldrig att göra oss lyckliga.

Det råd som Jesus ger den här mannen är att förändra hans sätt att leva och förhålla sig till Gud. Jesus ser att det finns en brist inom honom, som inom oss alla. Det är den längtan vi bär i våra hjärtan efter att bli älskade. Det finns ett sår som tillhör oss som människor, det sår som kärleken kan tränga igenom.

För att fylla denna brist behöver vi inte ”köpa” erkännande, tillgivenhet eller omtanke, utan vi behöver ”sälja” allt som tynger oss för att göra våra hjärtan friare. Det hjälper inte att fortsätta ta för sig själv, utan snarare att ge till de fattiga, att göra tillgängligt, att dela med sig.

Slutligen uppmanar Jesus den här mannen att inte förbli ensam. Han ber honom att följa honom, att hålla sig inom ett band, att leva i en relation. Endast på detta sätt är det möjligt att komma ut ur anonymiteten. Vi kan endast höra vårt namn i en relation, där någon kallar på oss. Om vi förblir ensamma, får vi aldrig höra vårt namn uttalas och vi fortsätter att vara anonyma, ”en man”. Kanske är det så att vi idag, just för att vi lever i en kultur av självtillräcklighet och individualism, är mer olyckliga för att vi inte längre hör vårt namn uttalas av någon som älskar oss villkorslöst.

Den här mannen accepterar inte Jesu inbjudan och förblir ensam, eftersom ballasten i hans liv håller honom i hamn. Sorgen är ett tecken på att han inte har kunnat lämna hamnen. Ibland tror vi att det är rikedomar, men i stället är det bara bördor som håller oss tillbaka. Förhoppningen är att denna person, liksom var och en av oss, förr eller senare kommer att förändras och bestämma sig för att kasta loss.

Systrar och bröder, låt oss anförtro alla som är ledsna och obeslutsamma till Jesu Hjärta, så att de får känna Herrens kärleksfulla blick, som blir rörd av att med ömhet se in i oss.