Påven vid Krismamässan: Be för prästernas glädje
Vatican News
”För oss präster innebär jubelåret en särskild kallelse till en ny början på vår väg till omvändelse.”
Påven Franciskus betonade detta i sin predikan på skärtorsdagens morgon under Krismamässan i Peterskyrkan, som hade samlat 4500 troende, varav 1800 var präster.
Kardinal Domenico Calcagno valdes av påven att representera honom i mässan och läsa hans predikan, i vilken påven underströk att ”vi präster har vår egen historia”. På skärtorsdagen, då prästerna förnyar de löften vi gav vid prästvigningen, påminde påven om detta.
”Om vi bara låter honom undervisa oss, blir vårt ämbete präglat av hopp, eftersom Gud i var och en av våra historier öppnar ett jubelår: en tid och en oas av nåd. För präster, är jubelåret ett viktigt tillfälle att börja om på nytt.
Som hoppets pilgrimer, sa han, ”är vi kallade att lämna prästerskapet bakom oss och vara hoppets budbärare”.
Att omvändra hjärtan
Den herde som älskar sitt folk, söker inte konsensus och godkännande till varje pris”, sa han och påminde om att ”kärlekens trofasthet förändrar hjärtan”.
Därför har vi samlats här, kära bröder, för att göra det till vårt eget och för att upprepa detta ’Amen’.”
Vårt första hem är Guds ord
Varje präst, påpekade påven, har en långvarig relation till Guds ord.
I bibeln har var och en av oss några sidor som berör oss mer än andra, noterade påven. ”Det är vackert och viktigt! Vi hjälper andra att hitta de sidor som berör deras liv: till exempel nygifta, när de väljer läsningar för sitt bröllop; eller de som sörjer och söker passager för att anförtro en kär person som har dött till Guds barmhärtighet och församlingens böner.”
Mer otroligt är att det finns en sida för en kallelse, normalt i början av var och en av våra resor. ”När vi läser denna sida kallar Gud fortfarande på oss, om vi vårdar den och inte låter vår kärlek kallna.”
Herren tröstar och är med oss
Påven uppmanade de närvarande att minnas Herrens tröstande påminnelse till de troende: ”Se, jag gör allting nytt”.
Dessutom påminde påven om att den Helige Anden fortsätter att vara den tysta huvudpersonen i prästens ämbete. ”Människorna känner hans andedräkt”, konstaterade han, ”när våra ord blir verklighet i våra liv.”
Guds verk, inte vårt
Han påminde om att den heliga Krisma oljan ”som konsekreras idag beseglar detta förvandlingens mysterium som verkar i de olika stadierna av det kristna livet” och uppmanade: ”Se till att aldrig bli modfällda, för allt är Guds verk”.
Med detta i åtanke gav han dem några hemläxor. ”Tro! Lita på att Gud inte har gjort något misstag med mig! Gud gör aldrig misstag.
”Låt oss alltid minnas”, underströk han, ”de ord som uttalades vid vår prästvigning: ”Må Gud, som har påbörjat det goda arbetet i er, fullborda det”, och han tillade: ”Det gör han.”
Detta, sa påven, ”är Guds verk, inte vårt”. Herren, påminde påven Franciskus, öppnar våra ögon och lyfter bördorna från våra axlar.
Påven Franciskus avslutade med att uppmana alla troende, som hoppets bärare, att i dag be för prästernas glädje.
