Rosenkransbön för påven i Santa Maria Maggiore. Parolin: Låt oss lyfta blicken mot himlen
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Klockan 21 på tisdagskvällen, den 22 april, ledde kardinalstatssekreterare Pietro Parolin rosenkransbönen för den avlidne påven Franciskus inför den av påven högt vördade ikonen Salus poluli romani, det romenska folkets frälsning, i den påvliga basilikan Santa Maria Maggiore i centrala Rom.
Det är här som påvens Franciskus kommer att begravas, enligt hans andliga testamente:
Under hela mitt liv och under mitt ämbete som präst och biskop har jag alltid anförtrott mig åt vår Herres Moder, den saliga Jungfru Maria. Av denna anledning ber jag att mina jordiska kvarlevor skall vila - i väntan på uppståndelsens dag - i den påvliga basilikan Santa Maria Maggiore.
Här, mellan det Paulinska kapellet, där ikonen Salus populi romani hänger, och Sforza-kapellet kommer påvens grav att ligga på påvens önskan i jorden och utan utsmyckning med den enda inskriptionen "Franciscus" - påvens namn på latin.
Parolins ord
”Som aposteln Paulus påminner oss, uppmanas vi att lyfta blicken mot himlen och betrakta Kristus som sitter vid Guds högra sida”, inledde kardinal Parolin. "Vi blickar mot himlen för att få en försmak av det eviga livet och även i kvällens bön anförtror vi vår älskade påve åt Maria, den allraheligaste Salus populi romani. Maria, vår förespråkerska hos Fadern, be för oss”, avslutade han och introducerade det första av rosenkransens fem härlighetens mysterier, som de närvarande på kyrktorget begrundade, varvat med recitation av Fader vår, Hell dig Maria och Gloria Patri.
Barmhärtighetens moder och hoppets källa för folket
Romare och turister av alla nationaliteter och åldrar bad tillsammans, i påven Franciskus anda i en sann delad bön. I sitt andliga testamente skrev påvens Franciskus att han offrade sitt lidande under sina sista år i livet för världsfred.
Det lidande som har präglat den sista delen av mitt liv offrar jag till Herren, för fred i världen och för broderskap mellan folken.
De församlade bad så avslutningsvis om Jungfru Marias beskydd, Barmhärtighetens moder och hoppets källa för folket.
