Valet av en ny påve – steg för steg
Vatican News
När en påve dör sätts en kedja av händelser i rörelse - traditioner som markerar ögonblicken från påvens bortgång och begravning till starten av konklaven och valet av hans efterträdare.
Men vad är det egentligen som händer i Vatikanen under denna Sede Vacante eller ”vakanta stol”? De viktigaste ändringarna infördes 1996 av Universi Dominici Gregis. Denna apostoliska konstitutionen, som promulgerades av påven Johannes Paulus II den 22 februari och uppdaterade de fram till dess gällande normerna, som hade reglerats av påven Paulus VI:s apostoliska konstitution Romano Pontifici Eligendo (1975).
Dokumentet är indelat i två delar:
- Den första reglerar Sede Vacante., dvs att den apostoliska stolen är vakant, vilket innebär perioden mellan det att påvens uppdrag att leda kyrkan upphör fram till valet av hans efterträdare.
- Den andra skisserar procedurerna för förberedelse och genomförande av valet av den romerske påven.
Som anges i inledningen motiverades revideringen av dessa normer av ”den förändrade situationen som kyrkan lever i idag och behovet av att ta hänsyn till den kanoniska rättens revidering [...] som inspirerats av Andra Vatikankonciliet. [...] När jag formulerade den nya disciplinen, samtidigt som jag beaktade vår tids behov, har jag sett till att inte avvika i sak från den kloka och vördnadsvärda tradition som följts fram till nu.” (s. 4-5 UDG)
Konstitutionen bekräftar delvis de redan existerande bestämmelserna om valet av ny påve.
Viktiga punkter:
Kardinalskollegiet förblir det organ som ansvarar för att välja påven, enligt en tusenårig tradition som är förankrad i exakta kanoniska normer:
”Om det verkligen är en troslära att påvens makt härrör direkt från Kristus, vars ställföreträdare han är på jorden, är det också ställt utom allt tvivel att denna högsta makt i kyrkan tillskrivs honom genom ett legitimt val, som accepteras av honom, tillsammans med biskopsvigningen.” (s. 5 UDG)
Den 21 april 2025 bestod kollegiet av 135 elektorskardinaler (Universi Dominici Gregis fastställde en gräns på 120 elektorskardinaler), varav 108 har utsetts av påven Franciskus, och 117 icke elektorer.
De som redan har fyllt 80 år den dag då Sede Vacante inleds är uteslutna. Kardinaler över 80 år kan dock fortfarande delta i förberedande möten kallade allmänna kongregationer, som föregår valet.
Elektorskollegiet består uteslutande av kardinaler:
”I dem, uttrycks de två aspekter som kännetecknar den romerske påvens gestalt och ämbete: romersk, eftersom han är biskop för kyrkan i Rom och därför står i nära relation till prästerskapet i denna stad, representerat av kardinalerna med de prästerliga och diakonala titlarna i Rom, och med kardinalbiskoparna i de suburbana stiften; påve för den universella kyrkan, kallad att synligt representera den osynlige herden som leder hela flocken till det eviga livets betesmarker. Kyrkans universalitet är dessutom väl representerad i själva sammansättningen av kardinalkollegiet, som samlar medlemmar från alla kontinenter.” (s. 6 UDG)
Konklaven, som en ”uråldrig institution”, bekräftas som platsen för valet av den nye påven. Johannes Paulus II bekräftade dess väsentliga struktur och föreskrev att alla valförhandlingar uteslutande skulle äga rum i Sixtinska kapellet i det apostoliska palatset:
”En noggrann historisk undersökning bekräftar inte bara den tillfälliga lämpligheten hos denna institution, i och med de omständigheter under vilka den uppstod, utan också dess ständiga användbarhet för ett ordnat, snabbt och korrekt genomförande av valet, särskilt i tider av spänning och oro. Just av detta skäl bekräftar jag dess beständighet, samtidigt som jag är medveten om bedömningen av teologer och kanonister i alla tider, som enhälligt anser att denna institution inte är nödvändig på grund av sin natur för ett giltigt val av den romerske påven.” (p. 8 UDG)
”Med tanke på handlingens heliga natur och lämpligheten av att den utförs på en lämplig plats, där liturgiska handlingar harmonierar med juridiska formaliteter och där elektorerna bättre kan förbereda sina själar för att ta emot den Helige Andes inre rörelser, förordnar jag att valet fortsätter att äga rum i Sixtinska kapellet, där allt bidrar till att främja medvetenheten om Guds närvaro, inför vilken var och en, en dag kommer att stå till doms.” (s. 9 UDG)
Liksom tidigare erkänns behovet av att skydda valet av påven från yttre påverkan och att anförtro det åt ett kvalificerat och förutbestämt valorgan.
Vidare syftar konklavens förfaranden inte bara till att säkerställa frihet utan också till att garantera varje valkardinals oberoende omdöme och skydda dem från otillbörlig nyfikenhet och olämpliga påtryckningar.
Tre huvudsakliga förändringar infördes genom konstitutionen Universi Dominici Gregis:
1. Under hela valperioden är residensen för kardinalelektorerna och de som är involverade i att säkerställa ett korrekt genomförande av valet belägen i Casa Santa Marta i Vatikanstaten (p.42 UDG). Tidigare fick kardinalerna inte lämna Sixtinska kapellet under hela den tid som röstningsprocessen pågick.
2. Kardinal som väljer kan endast rösta i valet av påve genom en sluten omröstning (p.9 UDG). Därmed avskaffas de möjligheter till val genom acklamation eller inspiration (quasi ex inspiratione) som fanns enligt tidigare bestämmelser, eftersom dessa inte längre ansågs vara lämpliga för att återspegla tankarna hos en så omfattande och mångskiftande valkår. Valet genom kompromiss (per compromissum) avskaffades också eftersom det var svårt att genomföra och kunde leda till en viss grad av oansvarighet bland väljarna, som i detta fall inte skulle behöva avge en personlig röst (s. 9 UDG). Om flera valomgångar inte resulterade i en kandidat med erforderlig majoritet kunde kardinalväljarna enligt denna valmetod enhälligt komma överens om en kompromiss och anta ett annat majoritetskriterium.
3. När det gäller de röster som krävs för ett giltigt val av den nye påven, fastställde paragraf 75 i Universi Dominici Gregis ursprungligen att efter den 33:e eller 34:e omröstningen, om ingen konsensus uppnåddes, kunde en röst i majoritet räcka för giltigt val. Denna bestämmelse ändrades emellertid av påven Benedictus XVI genom Motu Proprio Aliquibus mutationibus in normis de electione Romani Pontificis, som undertecknades den 11 juni 2007 och trädde i kraft den 26 juni samma år. Därmed återställdes den traditionella regeln att det för ett giltigt val av ny påve alltid krävs en kvalificerad majoritet på två tredjedelar av rösterna från de närvarande kardinalselektorerna.
Sede Vacante
Termen ”Sede Vacante” (Vakant säte, på latin) avser perioden mellan slutet av en påves styre av kyrkan och valet av hans efterträdare.
Denna period regleras av den apostoliska konstitutionen ”Universi Dominici Gregis”, som utfärdades av påven Johannes Paulus II den 22 februari 1996.
Vem ”förvaltar” den vakanta stolen?
Enligt bestämmelserna i den apostoliska konstitutionen anförtros kyrkans ledning till kardinalkollegiet under den tid då den apostoliska stolen är vakant. Deras befogenheter är dock begränsade till att endast hantera vanliga eller brådskande frågor och förbereda valet av den nye påven.
Kardinalskollegiet har också övertagit den högste påvens alla civila befogenheter när det gäller Vatikanstatens regering.
De har dock inte jurisdiktion över frågor som uteslutande var påvens prerogativ under hans livstid.
Prefekterna
Vid påvens död avgår alla prefekter för den romerska kurians dikasterier med vissa undantag som syftar till att upprätthålla Vatikanens regelbundna verksamhet.
De som behåller sina uppgifter är bl.a: kardinal Camerlengo (kardinal Kevin Farrell), som har till uppgift att övervaka och administrera den apostoliska stolens världsliga goda och rättigheter under tiden för då det inte finns en påve; högste penitentiären, kardinal Angelo De Donatis; kardinalgeneralvikarien för Roms stift (kardinal Baldassare Reina); kardinalärkeprästen för Vatikanbasilikan och generalvikarien för Vatikanstaten (kardinal Mauro Gambetti); påvens allmoseansvarige (kardinal Konrad Krajewski); Statssekretariatets ställföreträdare för allmänna frågor (ärkebiskop Edgar Peña Parra); Sekreteraren för relationer med stater (ärkebiskop Paul Richard Gallagher); och Cermonimästaren (ärkebiskop Diego Giovanni Ravelli). Även sekreterarna för dikasterierna kvarstår i sina befattningar.
Omedelbart före valets början
Valet föregås av ett högtidligt eukaristiskt firande med votivmässan Pro Eligendo Papa, i vilken elektorskardinalerna deltar. På eftermiddagen går elektorskardinalerna i en högtidlig procession till Sixtinska kapellet, där konklaven inleds för att välja den nye påven.
Vid slutet av processionen i Sixtinska kapellet avlägger varje elektorskardinal den ed som föreskrivs i paragraf 53 i Universi Dominici Gregis. Genom denna ed förbinder de sig att, om de blir valda, troget fullgöra Munus Petrinum som den universella kyrkans pastor. De lovar också att upprätthålla absolut sekretess beträffande allt som rör valet av den romerske påven och att avstå från att stödja alla försök till yttre inblandning i valet.
Vid denna tidpunkt proklamerar ceremonimästaren extra omnes, vilket innebär att alla personer som inte är en del av konklaven måste lämna Sixtinska kapellet. Endast ceremonimästaren själv och den person som utsetts att hålla den andra meditationen stannar kvar. Denna meditation fokuserar på det allvarliga ansvar som vilar på elektorerna och nödvändigheten av att agera med rena avsikter för den universella kyrkans bästa och endast ha Gud framför ögonen (punkt 52).
När meditationen är avklarad lämnar både den präst som lett reflektionen och ceremonimästaren rummet. Kardinalelektorerna läser sedan böner enligt Ordo Sacrorum Rituum Conclavis och lyssnar till kardinaldekanen, som frågar om de är redo att gå vidare med omröstningen eller om det behövs några förtydliganden angående de regler och förfaranden som beskrivs i Universi Dominici Gregis.
Försiktighetsåtgärder
Alla valförfaranden äger rum uteslutande i Sixtinska kapellet i det apostoliska palatset, som förblir helt avspärrat tills valet är avslutat.
Johannes Paulus II:s apostoliska konstitution understryker behovet av att säkerställa fullständig sekretess kring allt som händer under konklaven och allt som direkt eller indirekt är relaterat till valet av påve. Dokumentet beskriver i detalj alla försiktighetsåtgärder för att garantera sekretess och förhindra extern inblandning (punkterna 51-61).
Under hela valprocessen måste kardinalelektorerna avstå från att skicka brev eller delta i samtal, inklusive telefonsamtal, utom i extremt brådskande fall. De får inte skicka eller ta emot meddelanden av något slag, ta emot tidningar eller tidskrifter av något slag eller följa radio- eller tv-sändningar.
Antal röster som krävs
För att på ett giltigt sätt välja en ny påve krävs två tredjedels majoritet av de närvarande elektorerna. Om det totala antalet elektorer inte är jämnt delbart med tre, krävs en extra omröstning (paragraf 62 i Universi Dominici Gregis).
Om röstningen inleds på eftermiddagen den första dagen finns det endast en röstsedel. Påföljande dagar hålls två omröstningar på förmiddagen och två på eftermiddagen.
Röstningsförfarandet beskrivs i detalj i Universi Dominici Gregis, inklusive bestämmelser för väljare som är sjuka och måste rösta från sina rum i Domus Sanctae Marthae. Efter att rösterna räknats bränns alla valsedlar.
Vad händer om den erforderliga majoriteten inte uppnås?
Om elektorerna inte lyckas enas om en kandidat efter tre dagars oavslutad omröstning, tillåts ett uppehåll på upp till en dag för bön, fri diskussion mellan väljarna och en kort andlig uppmaning av kardinalprotodiakonen (kardinal Dominique Mamberti).
Därefter återupptas röstningen och om inget val har skett efter ytterligare sju omröstningar tas en ny paus.
Denna process upprepas efter ytterligare sju misslyckade omröstningar. Vid denna tidpunkt kommer Camerlengo att rådgöra med kardinalerna om hur man ska gå vidare.
Det är viktigt att notera att artikel 75 i Universi Dominici Gregis ändrades genom Motu Proprio utfärdat av påven Benedictus XVI den 26 juni 2007, som återinförde den traditionella regeln som kräver två tredjedels majoritet av de närvarande elektorerna för ett giltigt val av den nya påven. Denna regel bekräftades också i det Motu Proprio som påven Benedictus XVI utfärdade den 25 februari 2013, där det angavs att rösterna måste beräknas utifrån de närvarande och röstande elektorerna.
När en ny påve har valts
När valet har ägt rum kallar den siste av kardinaldiakonerna in kardinalkollegiets sekreterare och mästaren för påvliga liturgiska högtider till Sixtinska kapellet.
Kollegiets dekanus ber å alla elektorers vägnar om den valda kandidatens samtycke med följande ord: ”Accepterar du ditt kanoniska val till Supreme Pontiff?”
Efter att ha erhållit samtycke frågar han sedan: ”Vilket namn önskar du att bli kallad?”
Notariens uppgifter, med två ceremoniofficerare som vittnen, utförs av ceremonimästaren, som upprättar dokumentet om godkännande och registrerar det valda namnet.
Från och med detta ögonblick förvärvar den valda kandidaten full och högsta auktoritet över den universella kyrkan. Konklaven avslutas omedelbart vid denna tidpunkt.
Kardinalelektorerna hyllar och lovar lydnad till den nyvalde påven, och man tackar Gud.
Kardinalprotodiakonen tillkännager sedan för de troende valet och namnet på den nye påven med den berömda repliken: ”Annuntio vobis gaudium magnum; Habemus Papam.”
Omedelbart därefter ger den nye påven den apostoliska välsignelsen Urbi et Orbi från Loggian, balkongen på Peterskyrkan. (UDG s. 87-91)
Det sista steget som krävs är att den nye påven, efter den högtidliga ceremonin för invigningen av pontifikatet och inom en lämplig tid, formellt tar den patriarkaliska ärkebasilikan San Giovanni in Laterano i besittning enligt den föreskrivna riten.
